Visioner

I förmiddags regnade det inte, som det gör nu, utan då lyste solen lite. Med värme. Då kände jag att okej, det är fortfarande meterhöga snödrivor där ute, slasket hägrar och himlen är grå, men… vår och sommar är inte så himla långt borta. Snart är vi där. Snart spontanringer vi till varandra, köper några öl, sätter oss i en park klädda i tunna tyger och ballerinaskor för att bara njuta av att livet badar i solljus och doftande blommor. Snart tar vi någon vi tycker om i handren och vandrar planlöst omkring i värmen, utan mål och i flera timmar. Snart lyser håret blondare och hyn får en gyllene nyans. Sommarmusik, utan melankoli, strömmar ur våra hörlurar och vi säger saker som ”Jag är lycklig”. Och menar det.

Snart är vi där. Och fan vad jag längtar!

Koalor

Min bror berättade en rätt otäck sak i onsdags, nämligen att koalor löper en väldigt stor risk att sprängas. Anledningen är att deras huvudsakliga föda, eukalyptusbladen, avger en sav som de små koalornas päls blir alldeles insmetade i. Blir det riktigt varmt kan de explodera. Vilket öde?!

Bokrea

Jag är otroligt sugen på att ge mig ut i bokreans djungler imorgon. Älskar att promenera omkring bland böcker, speciellt när de är extra billiga, hahaha. Problemet är bara att jag knappt har plats för fler böcker i min bokhylla… Biblioteket är ju då ett alternativ, men jag vill äga mina böcker.

Så, är någon sugen på att gå på bokrean med mig?

”Wohooooooooooooo!!!!”

…som Mary Murphy skulle sagt: ”Russel, you’re the king of the Hot Tamale Train!!! WOHOOOOO!!!!!”

2010-02-24

Vet inte hur lycklig jag blev när jag idag stod och väntade på bussen, och kan göra detta i strålande sol utan att frysa. Trevligt att stöta på Niklas som var på väg hem också, så man fick lite sällskap! Fint. Sedan var det fint att käka pappas pizza med honom och syskonen.

So you think you can dance-final ikväll dessutom, och jag säger bara: heja, heja heja Russel! Ska skjuta hela Amerika om inte han vinner… haha, nejdå…

En helt irrelevant bild egentligen,
men den ger mig hopp om ljuset.

Åreskutan, 2008 (klicka för större version)

Färglös som en tår

Genomgick precis en enorm känslomässig urladdning. Eller genomgår. Det var länge sedan jag grät så här intensivt, och jag har inte saknat den känslan i ärlighetens namn. Det är i sådana här stunder som ensamhushåll blir paradoxalt: å ena sidan är det underbart skönt att bara kunna gråta ut utan att bry sig, å andra sidan hade det i denna stund varit underbart att ha en trygg famn att krypa upp i.

Niss

Snart ska jag träffa min Nisse, och vi ska ta en tripp till Kretsboden!

Tidigare äldre inlägg