Nostalgi

Måste bara berätta att jag blev extremt nostalgisk igår när jag hängde hemma hos Kajsa och nyinflyttade Linda. Tror ni inte att Linda äger ett Nintendo 64?! Jag är själaglad! Snacka om att jag kommer att battla med henne i Super Smash Bros och njuta av alla barndomsminnen när jag hoppar omkring i Mario 64? Tack, Linda, för att du äger världens bästa spelkonsol!

Förändringar

Jag är så trött på min lilla lägenhet just nu. Jag har för lite utrymme för mina prylar, och jag har helt vansinnigt svårt att uppbåda någon form av kraft för att hålla det fint. Jag tror jag behöver lite förändring i mitt hem. Nya kuddar, nya sängkläder, nya lampor, få upp lite grejer på väggarna, hyllor, gardiner (nej, jag har fortfarande inga gardiner), ett nytt BORD (mitt ranglar och skulle säkert kunna falla ihop när som helst)… Detaljer!!

Propplös

Min dag började med ett besök på Vårdcentralen, för att få svar på mitt knä/ben/fot-problem.
”Det kan vara en trombos, det vill säga en propp”, säger sköterskan.
Det var kanske inte vad jag behövde höra, men  hon sa att jag inte skulle vara orolig eftersom det förmodligen inte var det. Dock var de tvungna att utesluta detta, så hon skickade med mig en oläslig lapp och en tid på US för ultraljud. Hallå, ultraljud i benet?!

Hypokondrikern i mig bankade på mitt pannben och skrek sig hes: ”DU HAR EN PROPP I BENET! DU KOMMER DÖ, ELLER I ALLA FALL INVALIDISERAS FÖR LIVET!”. Jag började gå igenom mitt testamente (Sandra, du skulle få min fina tjockiströja. Kajsa, du skulle få min säng) och innan jag visste ordet av haltade jag mig igenom US för att komma till rätt avdelning. Andnöd. Sjukhus. Sjuka människor. Jag kommer också få en sal här och dropp i armen och en massa sprutor och tappa håret och få amputera benet och behöva hjälp med att kissa och kommer att förtvina och dö.

Nejdå. Jag kommer inte dö. Ingen propp i sikte. Ingen cysta heller för den delen. Däremot, när jag satt upphissad i en high tech stol med benet i knät på en doktor:
Jag: ”Öhm… Jo, jag håller på att svimma, skulle jag kunna få ligga ner?”
Då blev det aktivitet på tanterna vill jag lova, trots min försäkran om att jag kan svimma ibland, speciellt i sjukhusmiljö, men det enda jag behöver för att stoppa anfallet är att lägga mig ner… Smidiga tjejen.

Summa summarum: Jag har ingen propp i benet. Förmodligen är jag överansträngd, bara att vänta ut det hela. Jag som vill springa (hörde ni vad jag sa?!?!?!), men det får jag inte. Jaja, jag lever i alla fall.

Pain

Jag har så jävla ont i knä, lår, trampdyna och hälsena. Jag tror jag skulle dött om inte bästa Kajsa Nilsson skulle komma efter jobbet.

¡Reunión de la familia!

Denna helg har varit fylld av kramar, glada människor, spanska och engelska. Varför? Mi primo Daniel vino de visita a Suecia! Min käre kusin Daniel kom äntligen till Sverige och besökte oss. Det har gått sex år sedan vi såg röken av den lille spanjoren, så jag är sjukt tacksam över att ha fått möjligheten att umgås med honom (och hans fantastiskt vackra flickvän Rosario!) under de två och en halv dagar han varit i Linköping. Om det tar lika lång tid tills nästa gång får han pisk, haha.

Hasta pronto, Daniel. ¡Voy a visitar vosotros en Sevilla algún día!

How to fotograph a perfect pizza.

HUR SJUKT?!

Myggbett

Jag har säkert femtio myggbett, och jag skojar inte. Mina ben och axlar är helt uppätna. Jag ser ut som en spetälsk! Very very attraktivt.

Men, igår hade vi en superfin kväll hos Nisses granne med lite gött folk. Det suger dock att Äma drar nu igen… och är borta massalänge igen… ♥

Ikväll blir det white trash-fest i Klaras ära. Sjukt najs!

Tänkte skriva morgonchill, men ändrade mig.

Eftermiddagschill @ Kajsas. Hon blev bajsad av en fågel igår. Hon tyckte det var ganska fruktansvärt, men jag tyckte att det var rätt skoj, hahaha. Vi tittade på The Notebook igår (eller Kajsa somnade visserligen), och jag tjöt som en bebis som vanligt. Superschön film. Vacker.

Nu ska jag hjälpa Kajsa med hennes chokladbollar.

Sådär som när man släpper hämningarna i kotteland

Det vankades grillning av marsmallows och kaneläpplen igår kväll. Vi parkerade oss i en glänta i lektorshagen, medan solen flämtade ikapp med oss.

Själva grillandet blev väl ungefär sådär lyckat, eftersom det fanns så mycket annat att skratta åt och skoja om under tiden. Men, vem har väl dött av ett par brända marsmallows?

För första gången fick jag dessutom testa, efter att vi hade förflyttat oss hem till bröderna, ”Tekken” – det där teve-spelet där man slår ner varandra. Jag var långt ifrån obesegrad, men några gånger vann jag faktiskt. Jag tror stenhårt på taktiken ”Tänk inte, tryck bara hysteriskt på alla knappar på kontrollen”. Revansch fick jag i alla fall, för när vi spelade brädspelet ”Kampen mellan kvinnor och män” i två olika tappningar så kammade jag hem vinsten!

Utöver de så har vi en ny vän också. Peter, heter han. (Aj, fan!)

It’s oohohooover…

Idag jobbade jag för sista gången på kulturen… Känns ytterst trist, jag gillade verkligen stället, och människorna.

Dock fick jag en liten skål från keramiken, de är så söta :)