Pepp

Idag har jag peppat min sötnos Nisse, eftersom nervositeten satte in lite lagom till skolstarten. Men eftersom hon är bäst så tog hon sig igenom fikat med klasskamraterna. Puss!

Tack

Tack,
det betyder
massor.

Jag älskar dig.


Hundraåringen som kelv ut genom fönstret och försvann

Igår läste jag ut den boken. Har inte haft någonting annat för mig i veckan. Ensam vecka. Men boken, den rekommenderar jag.

Jag avundas huvudpersonens, Allans, omåttliga och ständiga optimism och förmåga att alltid övertygas om att det som sker, det sker. Det är bara att hänga med och ingen mening med att klaga. Inga materialistiska begär, inte heller några köttsliga, sinnliga, eller begär att förverkliga sig själv. Det enda han begär av livet är att få ta sig en sup då och då. Trots detta uträttar han stordåd, om än vissa mer lyckade än andra.

Om jag ändå kunde få ta del av den livsfilosofin.

Promenad längs minnenas kvarter

Jag och Äma åt hennes dagsfärska scones. Drack kaffe. Jag lyssnade och Äma berättade om Vässarö. Vi diskuterade härliga saker. Vi diskuterade lite jobbigare saker. Vi myste framför gamla gamla bilder. Skrattade åt galna videoklipp. Mindes. Log och tänkte ”those were the days…”. Skickade iväg avundsjuka tankar till alla Folkungabarn. Insåg att livet är rätt fint.

Mötte Olimpia på väg till kören. Äntligen är även hon hemma. Vi fick glass av Ulla. Vi sjöng gamla godingar. Gick hem till mamma och fick mat. Mammasmat. Diskuterade livet och dess svårigheter.

Nostalgi till Fångarna på Fortet. Myste med 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Fint.

Jag är arbetslös och meningslös

Sista dagen på jobbet, så nu är jag arbetslös på obestämd framtid. Otäckt, men man kan ju även se det som lite semester… Eller?

Mina blommor har dött

Jag börjar sakta men säkert bygga upp en ny fästning åt min ångest att ha sin verksamhet i.
Framtiden.
Ständigt denna fråga om vad jag vill göra med mitt liv. Alla verkar ha en vision. Antingen har de redan börjat satsa på denna vision, eller så har de långt framskridna planer. De vågar pröva sina vingar. Lämnar allt bakom sig, ger sig iväg på egen hand. Följer hjärtats vinds rådande riktning. Oroar sig inte.
Jag drabbas av panik av tanken på framtiden. Vad vill jag? Hur ska jag komma dit jag vill? Jag vet inte vad jag vill. Inte alls. Är inte tillräckligt bra på något. Inte tillräckligt begåvad. Gömmer drömmen innan den ens riktigt hunnit ta form. Vågar inte lämna det jag har, i rädsla för att misslyckas. Förlora det jag hade.

Jag har bara en veckas trygghet kvar.

Stockholm

Snart far jag, mor och Avalon till Stockholmet. Mys att umgås med familjens brudar, trevlans att träffa min gravida (WOOP!) moster, härligt att strosa stadens gator runt och barnsligt skoj att besöka Grönan. Skönt med en liten semester storlek minimal – allt är bättre än inget!

Stockholm, jag kommer tillbaka igen ♥

En bild jag tog när klassen var i Stockholm 2008, som jag älskar
På min fina vän Elin, som jag saknar