Förresten

Jag ska skaffa mig en ny glugg, tänkte jag. Det kanske väcker mitt fotograferande till liv igen, för jag saknar det. Detta blir lite mer allround och lättare att ha med sig, för jag har i princip bestämt mig för…

…denna!

Tamron AF SP28-75/2,8D DI IF XR

Låter helnajs, och priset är helt okej för ett så pass ljuskänsligt objektiv, och dessutom har den fått bra recensioner. Detta blir spännande!

One week away

Okej, jag insåg idag att om exakt en vecka… FYLLER JAG 20! Waaah!

Måste också säga att min mami och min syster
är sanslöst söta.

Nää!

Nej, nu orkar jag inte mer. Jag är så utled på att vara orkeslös. Jag är rastlös, meningslös och ensam och det suger. Tur att mami är snäll och handlar åt mig. Äntligen ska jag få min juice och cola! (dock inte i kombo…)

Fan

Jag mår så SJUKT jävla dåligt.

Jag lurade systemet

Jag tror jag är på väg att bli förkyld… Känner mig konstig i halsen och trög i bröstet. Inte så konstigt, förstås, eftersom Gästabudsdatumen infaller nästa vecka. Jag blir alltid sjuk när jag ska göra någon form av uppträdande. Det slår aldrig fel. MEN, nu är det så att föreställningarna är inställda på grund av både en och tre anledningar. Så, Esmeraldas sjuksystem, känn dig lurad! Hah!

…och nu då?

Vi har ett politiskt faktum i Sverige, och det är att Sverige demokraterna (SD) har fått mandat i Sveriges riksdag.

För det första vill jag personligen belysa att 1) Jag står inte bakom deras politik. 2) Jag får ont i magen när jag läser deras 33 punkter.

Men, nu är det så att ca 400 000 personer i Sverige har röstat på SD – lika många som har röstat på de etablerade partierna Vänsterpartiet och Kristdemokraterna – vilket gav dem 5,7 procent av landets röster. Politikerna står som lamslagna och totalt chockade, som om SD var en invasion från Månen. Vi har varit, speciellt det senaste halvåret, väl medvetna om detta parti och deras framfart, så det är väl ingen överraskning? Varför inte ha diskuterat fram en plan för hur man ska förhålla sig vid ett (inte längre) eventuellt intåg i riksdagen?

Min oro är nu, att vår politiska scen kommer att urarta sig till en mobbningsstinn skolgård, där ingen kommer att låtsas om SD. Missförstå mig rätt, jag skulle heller inte vilja ha någonting att göra med personer som har denna politiska syn, men nu är inte jag en professionell politiker i riksdagen. Våra politiker, och Sverige, måste acceptera att dessa människor (med för de flesta tvivelaktiga åsikter) nu har blivit framröstade. Vi skulle ju inte frysa ut KD eller V? Om de sedan inte vill dinera med Jimmie Åkesson på sin fritid har jag full förståelse för, men de måste ta diskussionen med dem. Tar de diskussionen med dem i debatter på ett moget och professionellt sätt kommer de att kunna övertyga fler människor att deras linje är felaktig.

Fryses SD ut kommer problemet eskalera. De kommer att vinna ännu mer mark. Vi lever i en demokrati, och har ett folkvalt styre. Vi måste acceptera, och försöka komma fram till hur vi ska göra för att detta valresultat inte ska upprepa sig.

Avslutningsvis: Jag tycker det är fruktansvärt att vi har ett främlingsfientligt parti i vår riksdag. Förhoppningsvis anmäls SD för hets mot folkgrupp.

Duktighetspresent

Idag vid frukostbordet på jobbet frågade madamen jag assisterar hur jag hade det när jag var liten, om jag var bortskämd, fick allt jag pekade på. Jag funderade till en stund. Vi har alltid fått väldigt mycket, vi Sällungar, men jag har aldrig ansett oss bortskämda. Det var inte så att man inte kunde ta in oss i en butik utan att köpa oss någonting på grund av all gråt och allt tandagnissel. Vi blev heller inte blankt nekade.

Mina föräldrar hade ett system där man fick ”duktighetspresenter”, om man gjort någonting mindre kul – till exempel gått till tandläkaren, tagit en vaccinationsspruta, någonting som överhuvud taget kändes jobbigt för barnet eller en operation (jag och min bror Elias hade problem med öronen när vi var små, och fick flera gånger operera in rör i trumhinnan för att leda ljudet rätt) – så fick man en ”duktighetspresent”. Detta varierade beroende på bedriften, och kunde vara allt från ett paket Pokémonkort för till en av mina bröder när han gått på toaletten ordentligt i två dagar (han hade väldigt svårt för att bajsa, min bror, av någon anledning var det jätteskrämmande för honom), till en stor brandstation med tillbehör för en av mina andra bröder då han behövt sy flera stygn efter att ha blivit biten av en hund.

På så sätt blev det en motivation för oss barn att göra de där jobbiga sakerna. Dessutom kunde man ju där i leksaksaffären gå och finurla lite på vad man skulle önska sig nästa gång, eller vad man ville ha efter den där operationen. Man var hela tiden medveten om att det inte var omöjligt att få den där grejen, och då inte nödvändigtvis på födelsedagen massalångt senare.

Jag tycker detta är ett bra system som jag ska använda mig av när jag själv får barn. Om man belönas för svåra saker uppmuntras man att göra nya svåra saker; det är en enklaste psykologi som gäller för barn som vuxna!

Avalon för sisådär 8 år sedan.


Jag för sisådär 3 år sedan, och
jag är nästan sugen på att ha den
där frillan igen…

Tidigare äldre inlägg