”Vad ska du bli när du blir stor?”

Den där frågan har förföljt oss sedan vi första gången krängde på oss den där alldeles för stora ryggsäcken och med lysande ögon travade iväg mot skolan. I början var svaren högt flygande – ännu hade ingen svartmålat drömmarna med vuxenvärldens ”bättre vetande”. Barnen fortsatte fråga och frågas. Vad vill du bli när du blir stor?

Jag minns att jag i framför allt i högstadiet hatade den där frågan, eftersom det fick mig att känna mig så liten. ”När jag blir stor? Jag är redan stor!”, tänkte jag, lite lillgammalt och naivt sådär. ”I framtiden låter bättre”.

Idag, när jag faktiskt ska börja bestämma mig för vad jag vill bli och vara, så utnyttjar jag frågan i sin originalformulering allt vad jag kan. För, när jag säger det på det sättet; ”Vad jag ska bli när jag blir stor”, så känns det som jag har mer tid på mig att bestämma mig. Tänk, om jag förstått det när jag var 14.

Se så liten jag ser ut! Inte behöver jag väl ha stenkoll än?

Annonser

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. Olimpia
    Dec 17, 2010 @ 11:59:53

    Men du är ju för söt <3

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: