Det där med dygnsrytm…

… vet jag inte vad det är. Jag har i alla fall inge, what so ever. Vilket är lite besvärligt. Jag är liksom en sådan där, som när jag kan stannar uppe till varje pris. Älskar kvälls-/nattetid! Känslan av att bara jag är uppe. Känslan och vetskapen om att jag inte behöver gå upp tidigt nästkommande morgon. Men, samtidigt får jag ångest om jag sover för länge (vilket i min värld är allt efter klockan 10.00), och tycker väldigt mycket om morgontimmarna också. Dilemma, dilemma! Ack, du ljuva i-landsproblem…

Annonser

We’re all part of the history of Norrköping

Idag ska jag åka över till grannkommunen och kvalitetshänga lite med sötnosebarnet Linnéa. Saknar henne ofta, och även Midsommarnattsdröms-tiden. Blir nog fint i solen med lite sentimentalitet!

Jag och Linnéa… 2007. Så små, så oskuldsfulla.

Midsommarnattsdrömsgänghäng!

Solen log mot mig idag

Jag tycker det är så underbart härligt med alla de vårrusiga och lyckliga människor, som under ett halvår (!) av vinter hållit sig inlåsta i sina små vrår, nu kommer ut och möter ljuset, och liksom suger i sig av de närande solstrålarna. Nu, nu är våren här för att stanna, och jag kan komma på mig själv med att fånle av endast den enkla anledningen. Inte för att det är en så liten anledning, egentligen!

…och snart blir det jordgubbar i gräset!

Fotograf Esmeralda

Idag har jag gjort mitt första ”riktiga” betalda fotojobb! Känner mig lite lagom ball sådär. Har ju visserligen fotat för Kollektivhusföreningen Stolplyckans 30-årsjubileum tidigare, men det räknas knappt då jag växte upp där och min mamma och mina syskon bor där, så det var mest för välgörenhets skull kan man säga (fick heller inte särskilt många slantar för flera dagars slit). Men denna gång blev jag uppringd av en förening som hört att jag fotograferar, och de beställde en porträttfotografering till sin nya folder.

Märklig känsla det där, att trampa in och presentera sig som ”Fotografen”. Men jag klagar inte! Det var en göttig känsla.

En av bilderna från Stolplyckans jubileum.

Gjort

Nu, mina kära vänner, har jag anmält mig till högskolan. Så, med största sannolikhet kommer det bli flytt till Borlänge i sommar! Sjukt spännande, det här.

Och, för dem som har missat, så är det Grafisk design som jag ska plugga. Ohohoh!

Innan någonting annat är bevisat, så har jag denna bilden av Borlänge.

Life is full of surprises

”SOL!”, tänkte jag när jag tittade ut genom mitt fönster för några timmar sedan, då jag skulle bege mig mot stan för en fika med min fina vän Kajsa. ”Vad fint, och riktigt vårigt. Då ska jag dra på mig jeansjackan och vårskorna, lite premiär sådär”. Jag kände mig riktigt vårtjusig där, med mitt omsorgsfullt en-och-en-halv-timmes-plattade hår, när jag gick ut genom porten.

Efter ca 100 meter blir det plötsligt mulet – moln tunga som en fullastad skolväska hopar sig från ingenstans. ”Vad tråkigt”, tänkte jag. ”Men förhoppningsvis klarnar det upp snart”. Jag fortsätter min promenad, ty i mitt sinne skiner fortfarande solen. Jag hinner gå ungefär 100 meter till, då det börjar dugga. ”Nää!”, tänkte jag då. ”Så mycket för det raka håret!”. Lite trumpnare, men fortfarande godmodig hinner jag knappt gå många metrar, innan regndropparna lika granater smattrar mot marken. Nu har jag hunnit lite för långt för att det ska vara värt att vända hem igen, så bitter på mitt soliga klädväl trampar jag muttrande vidare i skyfallet som nu även ackompanjeras av en väldigt kraftig vind. ”Hur lyckas jag!? Vad vill du mig!?”, ropade jag i mitt inre åt Gud, samtidigt som jag i tanken ger honom ett fult tecken.

Nu haglar det också! Ösregn, stormvind och hårt hagel samtidigt. Inte behöver jag påpeka att alla mina kläder är dyngsura? Jag hade lika gärna kunnat hoppa i en pool.

Men! Efter regn kommer alltid solsken, som man brukar säga, och i detta fall var det inte endast bildligt talat. När jag når mitt mål och äntligen kan ta betäckning, för att vrida ur mina stackars paltor, så spricker himlen på ett mirakulöst sätt upp och inom loppet av en minut har varenda lite molntuss avlägsnats från himlen! Och där står jag, likt en dränkt katt.

Är inte detta lagen om livets jävlighet så vet jag inte vad det skulle vara. Tur är i alla all att jag inte bar röd bh under vit skjorta i alla fall, som förra gången. Jag kan faktiskt också vara positiv.

Här var det också blött, fast på ett annat sätt. Och ikväll ska det visst också bli så kallat galej, och jag är väl inte den som säger nej?

Landet där kakor är synonymt med frukost

Back on track hos mormor, i min bestående roll som kattvakt. Själv är hon i Sumpan hos Fia, Peter och Ella (och jag är himla avis, då jag är ledig dessa dagar som hon är där… Hmpf.) Anyways så har jag käkat chokladbiskvier till frukost idag. Jag tycker faktiskt att det är brutalt elakt av henne att packa hela frysen och kylen full med detta, SAMT fylla ”bjudburken” till bristningsgränsen när jag kommer. Och så oroar hon sig över att hon inte hinner handla mat åt mig. Som om jag riskerar att svälta. Min mormor är en feeder.

Medan mormor pussar på personerna som poserar så perfekt på
övre bilden, håller jag till godo med Mr Nisse (som just i denna
stund snusar på min datorväska, i vanlig ordning).
Inte fy skam det heller.

Förresten, tror jag att det vankas vin med Äma ikväll. Och det är ju helfint alla dagar i veckan!

Tidigare äldre inlägg