Life is full of surprises

”SOL!”, tänkte jag när jag tittade ut genom mitt fönster för några timmar sedan, då jag skulle bege mig mot stan för en fika med min fina vän Kajsa. ”Vad fint, och riktigt vårigt. Då ska jag dra på mig jeansjackan och vårskorna, lite premiär sådär”. Jag kände mig riktigt vårtjusig där, med mitt omsorgsfullt en-och-en-halv-timmes-plattade hår, när jag gick ut genom porten.

Efter ca 100 meter blir det plötsligt mulet – moln tunga som en fullastad skolväska hopar sig från ingenstans. ”Vad tråkigt”, tänkte jag. ”Men förhoppningsvis klarnar det upp snart”. Jag fortsätter min promenad, ty i mitt sinne skiner fortfarande solen. Jag hinner gå ungefär 100 meter till, då det börjar dugga. ”Nää!”, tänkte jag då. ”Så mycket för det raka håret!”. Lite trumpnare, men fortfarande godmodig hinner jag knappt gå många metrar, innan regndropparna lika granater smattrar mot marken. Nu har jag hunnit lite för långt för att det ska vara värt att vända hem igen, så bitter på mitt soliga klädväl trampar jag muttrande vidare i skyfallet som nu även ackompanjeras av en väldigt kraftig vind. ”Hur lyckas jag!? Vad vill du mig!?”, ropade jag i mitt inre åt Gud, samtidigt som jag i tanken ger honom ett fult tecken.

Nu haglar det också! Ösregn, stormvind och hårt hagel samtidigt. Inte behöver jag påpeka att alla mina kläder är dyngsura? Jag hade lika gärna kunnat hoppa i en pool.

Men! Efter regn kommer alltid solsken, som man brukar säga, och i detta fall var det inte endast bildligt talat. När jag når mitt mål och äntligen kan ta betäckning, för att vrida ur mina stackars paltor, så spricker himlen på ett mirakulöst sätt upp och inom loppet av en minut har varenda lite molntuss avlägsnats från himlen! Och där står jag, likt en dränkt katt.

Är inte detta lagen om livets jävlighet så vet jag inte vad det skulle vara. Tur är i alla all att jag inte bar röd bh under vit skjorta i alla fall, som förra gången. Jag kan faktiskt också vara positiv.

Här var det också blött, fast på ett annat sätt. Och ikväll ska det visst också bli så kallat galej, och jag är väl inte den som säger nej?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: