En majdag i Sundbyberg

Först: Cat Stevens var så sinnessjukt bra. Nu vet ni det.

Någonting som mer var sinnessjukt bra var parkhänget i Sumpan med Fia och Ella. Visserligen blev det lite bebisbajs på klänningen, men vad gör väl lite kroppsprocesserad mjölk. Behöver jag ens säga att fler bilder med allra största sannolikhet kommer?

Psst. Bilderna går att se större om man klickar på dem. Om så önskas.

Cat Stevens

Nu drar jag till min kära födelsestad Stockholm, och ikväll ska jag beskåda denne mannen på Hovet:

En av de bästa låtarna som har skrivits, kan tilläggas

Herregud. Jag förgås här! Det är nästan samma sjuka ”detta-händer-bara-inte!”-känsla som när jag skulle se Dave Matthews Band förra året. För den sakens skull slänger jag in ett klipp på de grabbsen också, så blir det en sjukt kvalitativ musikstund här.

Vara ute i god tid

Imorgon åker jag upp till Stockholm. Jag, mamma och en vän till familjen med sambo ska se Cat Stevens på Hovet. OhohohOH!

Så, eftersom jag inte kommer att vara hemma imorgon, vill jag passa på att hurra för och gratulera min älskade tösabit Kajsa! Älskade flicka, jag lovar att baka en tårta åt dig när jag kommer hem (eller… nåt i alla fall)!

Älskar dig!

Don’t go there

Sämsta. Mascaran. Någonsin. Prova inte.

Sköna maj, välkommen!

Igår firade vi in den definitiva vårmånaden maj med lite grillchill i gröngräset.

Finaste brudarna there is.

Det där med dygnsrytm…

… vet jag inte vad det är. Jag har i alla fall inge, what so ever. Vilket är lite besvärligt. Jag är liksom en sådan där, som när jag kan stannar uppe till varje pris. Älskar kvälls-/nattetid! Känslan av att bara jag är uppe. Känslan och vetskapen om att jag inte behöver gå upp tidigt nästkommande morgon. Men, samtidigt får jag ångest om jag sover för länge (vilket i min värld är allt efter klockan 10.00), och tycker väldigt mycket om morgontimmarna också. Dilemma, dilemma! Ack, du ljuva i-landsproblem…

We’re all part of the history of Norrköping

Idag ska jag åka över till grannkommunen och kvalitetshänga lite med sötnosebarnet Linnéa. Saknar henne ofta, och även Midsommarnattsdröms-tiden. Blir nog fint i solen med lite sentimentalitet!

Jag och Linnéa… 2007. Så små, så oskuldsfulla.

Midsommarnattsdrömsgänghäng!

Solen log mot mig idag

Jag tycker det är så underbart härligt med alla de vårrusiga och lyckliga människor, som under ett halvår (!) av vinter hållit sig inlåsta i sina små vrår, nu kommer ut och möter ljuset, och liksom suger i sig av de närande solstrålarna. Nu, nu är våren här för att stanna, och jag kan komma på mig själv med att fånle av endast den enkla anledningen. Inte för att det är en så liten anledning, egentligen!

…och snart blir det jordgubbar i gräset!

Fotograf Esmeralda

Idag har jag gjort mitt första ”riktiga” betalda fotojobb! Känner mig lite lagom ball sådär. Har ju visserligen fotat för Kollektivhusföreningen Stolplyckans 30-årsjubileum tidigare, men det räknas knappt då jag växte upp där och min mamma och mina syskon bor där, så det var mest för välgörenhets skull kan man säga (fick heller inte särskilt många slantar för flera dagars slit). Men denna gång blev jag uppringd av en förening som hört att jag fotograferar, och de beställde en porträttfotografering till sin nya folder.

Märklig känsla det där, att trampa in och presentera sig som ”Fotografen”. Men jag klagar inte! Det var en göttig känsla.

En av bilderna från Stolplyckans jubileum.

Gjort

Nu, mina kära vänner, har jag anmält mig till högskolan. Så, med största sannolikhet kommer det bli flytt till Borlänge i sommar! Sjukt spännande, det här.

Och, för dem som har missat, så är det Grafisk design som jag ska plugga. Ohohoh!

Innan någonting annat är bevisat, så har jag denna bilden av Borlänge.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg